Strömavbrott borde skjutas!

Nej ännu värre, de borde dödas!

Idag vaknade Karut och riktigt sprudlade av liv och energi. Frukost åts i en rasande fart, gympadojjor knöts (på precis lika fel sätt som vanligt) och tvätt langades in i maskinen. Sedan tog det slut. Allt bara dog. Och det var inte ens plötsligt utan ett planerat jävla strömavbrott!
Resten av dagen surade Karut i en stol i solen med värsta bästa boken. Och faktiskt. Människan blev lite mörkare på kuppen. Sommaren lever!

Det gör tyvärr inte familjen Bäcklunds grytvante. Inte sedan världens frodigaste syskon lyckats med konststycket att elda upp den på en brödrost. Inte vilken brödrost som helst heller, utan familjens egen. Den förrädaren!
Fast Karut är nästan helt oskyldig till eldningen. Att den yngre varianten inte är tillräckligt uppmärksam på världen runt omkring utan slänger grytvantar omkring sig kan inte Karut lastas för. Faktiskt.

Annars laddar Karut för att börja jobba igen. Äntligen! Saker blir liksom tråkiga så fort när man har hur mycket tid som helst för dem.

Denna dagen ett jävla skitliv

Den här dagen är en jävla bajskorv. Den är på gråtfärdighetsnivå. Och den suger getpung.
Karut är oändligt jävla positiv. Försöker att inte skälla ut helvetesfotografen som kommer 45 minuter för sent. Blir istället nära på hånad av honom för att ha varit på redaktionen för tidigt (med andra ord i tid. Med Karut mått mätt alldeles lagom) och tillsagd att ta så kort lunch som möjligt eftersom det är mycket att göra. Karuts ögon dödade. Munnen sa okej och log. Den jävla svikaren.
Sedan rullade Karuts näst sista arbetsdag på i ganska gropiga hjulspår.
Karut flydde till cirkusen utan skitfotografen. Bästa andningshålet någonsin. Inte för kukfotografen som är allergisk mot hästar.
17.45 stängde Karut ner skitheadline utan att spara den ena artikeln.
Nu vill Karut dö. Eller åtminstone ha en jävla massa sympati.
På Kullkastargränd
Sympati

RSS 2.0