Karut

Hot om avveckling (Evelinchen! Du är alltid i mina tankar) av Karut har skapat enorma protester världen över.

Många människor, särskilt de fattiga, är upprörda över att den fantastiska Karut har hotats till livet.
I många regioner i Ryssland råder just nu oro och protester mot att självaste symbolen för världens frodighet kan vara på väg att avvecklas. Även i Sudan är folk på krigsstigen. Tiotusen Sudaneser demonstrerade under veckan för Karuts räkning.  Demonstranterna samlades i huvudstaden Khartum (uppkallad efter Karut mån tro?) till en protest som hade organiserats av islamiska religiösa ledare och myndigheterna. Demonstranterna ropade bland annat "Karut, slå till igen!" och "Hallå, hallå det var ju inte med flit", skriver Dagens nyheter.

Jag böjer mig för folkets önskan. Karut får stanna. Men hon får inte bli lika dominant som hon har varit innan. Det är inte bra för min image. Egentligen är jag en allvarlig, ordningsam och frigid person. Sådan är inte Karut. Frodigt nog har jag kommit på den perfekta lösningen för att tukta henne. Jag ska utöka min personlighetsklyvning några snäpp till.  Tre stycken tänker jag mig. Tre är värsta bästa talet! Det finns tre bokstäver i Brynäs. Om man förkortar det alltså. Tre är ett aningens klurigt tal att räkna med, men det får alla mattesnillen att känna sig bra. Till alla er som tyckte att mattelektionerna på gymnasiet faktiskt var värda att gå på: jag tror att jag skulle kunna ha ungefär 3^3,88006 nagellack. Det är egentligen ett par för många, men måttfullhet är som bekant inte någon dygd utan en tråkighet. Och om man skulle bli hungrig och det är korv man hungrar efter är tre det perfekta antalet. Man skulle kunna äta en eller två, men då finns risken att man måste sluka en banun kort därefter. Fyra korvar kan ge ont i magen eller hjärtklappning på ett dåligt sätt. Alltså blir det tre nya personligheter. Jiiha!

Jag tror jag vill ha en man, en lite äldre variant. En sådan som kladdar på yngre män och gillar att skratta på ett he he-mässigt sätt åt sina egna skämt. Som Stumpan fast äldre.

För att passa in i den kalmaritiska bekantskapskretsen skulle jag behöva en tant med. En lite virrig tant som ändå är en smula bitsk. En sådan där söt liten varelse som ändå kan bita ifrån.

Sista klyvet går till en klassisk superhjälte. Henne tänker jag vara varje gång jag kör trostricket. Tänk en snyggare variant av Bamse/Rastapopoulos fast i superhjältsdräkt. Jag vet att Rastapopoulos egentligen inte är någon superhjälte, om man inte är kriminell förstås, men orka vara lika mesigt snäll som Bamse hela tiden.

Dagens insikt som ledde till en osmickrande fundering:

Om man skakar väldigt ivrigt på huvudet blir man yr. Betyder det att min hjärna är för liten? För det kändes som att den liksom for runt inne i skalet.

Om han gör det tror jag att han är kinkig. Jag tror inte att han är nöjd med Karut, eller att han ens gillar henne. Det gör inte jag heller. En människa som får en att inta alldeles för stora mängder vin på alldeles för kort tid är inte någon god person. En människa som tycker att det är roligare att spy ner andras liv än sitt eget är ondsint. Sådan är den jävla Karut.

Innan Karut var kanske inte livet bättre, men det var definitivt mer fridfullt. Innan Karut försökte inte stans alla dvärgar köra över mig. Innan Karut svor jag inte åt människor jag egentligen gillar. Innan Karut var jag inte schizofren.

Jag tror att gud försöker säga något. Varför skulle han annars vridit på hela jorden i lördags kväll så att den plötsligt inte fanns under Karuts fötter längre. Och är det inte han som bestämmer vems rygg som ska krasa när? Och var det inte just min rygg som krasade i morse? Vilket dessutom orsakade att jag inte kunde beställa tågbiljetter. När jag väl kunde det hade priset gått upp 100 kronor. Men Gud!, det är inte Karut som betalar.

Den femte mars kommer en mörk föraning lägga sig över Kalmar. Den sjätte, sjunde och åttonde kommer gå utan en ljusglimt. Den nionde återvänder Karut med ljuset. Och då har hon varit i Barcelona! Och det har Hannut, Arlettomensch och Evelinchen med.

Stumpan (upprört): Varför ska ni åka till Barcelona?

Karut: När en manshippie hade trivts i ens hår, vuxenångesten är total och man tycker att allt är som att diska behöver man ha det lite frodigt.

Hannut: Jiiha!

Evelinchen(tomt stirrande rakt fram, allt i samma tonläge): Å då vet jag ju inte hur jag ska göra å vad ska jag göra sen å hur ska de bli å va vill jag egentligen å va...

Arlettomensch: Ja, jävlar! Tar en piss på de då.

Stumpan (tantmässigt. Eller som vanligt då. Det är allmänt känt att folk ibland tar Staffan för en kvinnovarelse): Och hur i hela världen kom ni på det?

Alla (i kör): Jag vet inte! Men det började i Köpenhamn. Och det är snudd på abnormt frodigt!

Så Barcelona it is. Vi ska ramla och rumla runt på la Rambla (frodigt om Hannut läser det här högt. Då försvinner den meningen. Fyra R är fyra för många för en smålänning). Vi ska äta sushi från en minibåt. Och när man har blivit mätt kommer det frukt! Och så ska vi insupa atmosfär och vin.

Till dess har Karut förhoppningsvis löst ett världsproblem. Skofrågan. Ballerinor använder konstiga skor. Alltså frågar vi Stumpan.

Hur många par skor är optimalt att ta med sig på en fyradagars resa?

Stumpan: Inte fler än fyra. Men jag är kille. Egentligen.

Vilka typer av skor behöver man?

Stumpan: Gå-på-stan-skor och något till kvällen. Då behöver ni inte tänka på att skorna ska värma något. Det fixar spanjorerna. I alla fall om skorna är snygga.

Karuts packlista efter Stumpans rekommendationer:

• Röda converse (funkar alltid)
• Svarta Nybro-skor (snygga)
• Illblå nike från 1997 (om jag får skavsår)

¡Arriba!

Fortsättning följer...