Karut

Hot om avveckling (Evelinchen! Du är alltid i mina tankar) av Karut har skapat enorma protester världen över.

Många människor, särskilt de fattiga, är upprörda över att den fantastiska Karut har hotats till livet.
I många regioner i Ryssland råder just nu oro och protester mot att självaste symbolen för världens frodighet kan vara på väg att avvecklas. Även i Sudan är folk på krigsstigen. Tiotusen Sudaneser demonstrerade under veckan för Karuts räkning.  Demonstranterna samlades i huvudstaden Khartum (uppkallad efter Karut mån tro?) till en protest som hade organiserats av islamiska religiösa ledare och myndigheterna. Demonstranterna ropade bland annat "Karut, slå till igen!" och "Hallå, hallå det var ju inte med flit", skriver Dagens nyheter.

Jag böjer mig för folkets önskan. Karut får stanna. Men hon får inte bli lika dominant som hon har varit innan. Det är inte bra för min image. Egentligen är jag en allvarlig, ordningsam och frigid person. Sådan är inte Karut. Frodigt nog har jag kommit på den perfekta lösningen för att tukta henne. Jag ska utöka min personlighetsklyvning några snäpp till.  Tre stycken tänker jag mig. Tre är värsta bästa talet! Det finns tre bokstäver i Brynäs. Om man förkortar det alltså. Tre är ett aningens klurigt tal att räkna med, men det får alla mattesnillen att känna sig bra. Till alla er som tyckte att mattelektionerna på gymnasiet faktiskt var värda att gå på: jag tror att jag skulle kunna ha ungefär 3^3,88006 nagellack. Det är egentligen ett par för många, men måttfullhet är som bekant inte någon dygd utan en tråkighet. Och om man skulle bli hungrig och det är korv man hungrar efter är tre det perfekta antalet. Man skulle kunna äta en eller två, men då finns risken att man måste sluka en banun kort därefter. Fyra korvar kan ge ont i magen eller hjärtklappning på ett dåligt sätt. Alltså blir det tre nya personligheter. Jiiha!

Jag tror jag vill ha en man, en lite äldre variant. En sådan som kladdar på yngre män och gillar att skratta på ett he he-mässigt sätt åt sina egna skämt. Som Stumpan fast äldre.

För att passa in i den kalmaritiska bekantskapskretsen skulle jag behöva en tant med. En lite virrig tant som ändå är en smula bitsk. En sådan där söt liten varelse som ändå kan bita ifrån.

Sista klyvet går till en klassisk superhjälte. Henne tänker jag vara varje gång jag kör trostricket. Tänk en snyggare variant av Bamse/Rastapopoulos fast i superhjältsdräkt. Jag vet att Rastapopoulos egentligen inte är någon superhjälte, om man inte är kriminell förstås, men orka vara lika mesigt snäll som Bamse hela tiden.

Dagens insikt som ledde till en osmickrande fundering:

Om man skakar väldigt ivrigt på huvudet blir man yr. Betyder det att min hjärna är för liten? För det kändes som att den liksom for runt inne i skalet.