Karut

Så fick då äntligen Stumpan sin Mössa. Med ögon som tindrade som ett barns på julafton provade han den och ville aldrig ta av sig den. Och det gjorde han inte heller. Så levde de lyckliga i alla sina dagar, Stumpan och Mössan.
I Karuts fantasi. Verkligheten var en helt annan. Stumpan provade visserligen Mössan, nickade till och med åt sig själv i spegeln, men bara för att snabbt rycka av sig Mössan och fixa om frillen. Ska det bli någon kärlek på den fronten måste nog Karut ta saken i egna händer. Eltejp någon?

Lusmössan eldades i alla fall under värdiga former. Tillräckligt värdiga för en Lusmössa. Befintliga sjöman Gaspar och blivande sjöman Karut fyllde mössan med chips. Det är ändå olja på dem. Och hällde i en liten skvätt rom. En liten skvätt. Något annat hade varit alkoholmissbruk. Sedan brann den på småländskt vis och luktade krut. Vittnen har berättat om ångestfyllda skrik som ekade över hela staden den natten. Att det skulle ha något samband med uppeldningen av uppskattningsvis 150 000 löss har ännu inte bekräftats av myndigheterna.

Sedan erövrade Utarna Fula fisken på mer än ett sätt medan Stumpan och Gaspar utbytte krigshistorier. Ni förstår att det var en vacker kväll. Och så kunde den ha slutat. Om inte Stumpan hade _ _ _ _   _ _ _ _  och  _ _ _ _    _ _ _ _    _ _    _ _    _ _ _ _   och _ _ _.

Hänga gubbe är det nya Harpan!

(Ja. Bilder kommer. Men Hannut är på Gotland.)